 |
| 341 sidor Språk: Engelska Serie: The Chemical Garden Triology #2 Citat: “I wish I had a memory of that first violent shove, the shock of cold air, the sting of oxygen into new lungs. Everyone should remember being born. It doesn't seem fair that we only remember dying.” |
Ni som har läst mitt tidigare inlägg vet att jag inte kunde bestämma mig om jag skulle läsa färdigt denna bok eller inte. Det slutade med att jag surfade runt lite på recensioner av boken, och när jag läste Annas "bästa scen", så insåg jag att jag inte hade kommit dit än. Och då ville jag ändå ge boken en sista chans.
Jag tyckte att boken började bra, och slutade bra, men mitten delen var alldeles för tråkig. Jag tröttnade på att bara läsa om en massa minnen hit och dit, och det kändes som att hon nämnde "June beans" minst 1000 gånger. (Vilket ändå fick sin förklaring i slutet.)
Som jag sa i det tidigare inlägget så saknade jag väldigt mycket från första boken. Stämningen som fanns i huset, vänskapen och ovänskapen mellan fruarna, och även den oskuldsfulla Linden som inte har en aning om vad hans hemska pappa gör i källaren.
Jag är ändå glad att jag läste färdigt boken, för trots att den var lite seg så vill jag läsa fortsättningen för att se vad som händer med denna tragiska värld som DeStefano har byggt upp.
Det är väldigt svårt för mig att sätta betyg på denna bok. För kanske hade jag gillat den mer om det inte tog mig 6 månader att läsa ut den? Men jag kan ju bara gå på känslan som jag har just nu, och den säger mig att boken är värd:
L L L
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar