365 sidor Språk: Svenska Serie: Parasollprotektoratet #1 Citat: "Toppen, tänkte Alexia. Förut var jag själaslukare och nu är jag en strömbrytare. Benämningarna blir bara finare och finare." |
Men detta är bara början på Alexias problem. Döda vampyrer, alldeles för stiliga varulvar och hemliga sällskap är snart vardagsmat och frågorna hopar sig: Är hennes själlösa förmågor verkligen en tillgång? Vem är fienden egentligen? Och viktigast av allt: Finns det te?"
Jag hade inte ens brytt mig om att läsa baksidetexten på denna bok tidigare, för jag hade fått för mig att det inte var någonting för mig. Men sen såg jag att någon hade jämfört den med Jane Austen, och då visste jag att jag bara måste läsa den.
Redan efter första meningen så kände jag att det här var någonting som jag skulle gilla. Och det hade jag verkligen rätt i.
Jag gillar egentligen allting med denna bok. Allt från karaktärerna till miljöerna till humorn. Det är kanske inte en sån bok som driver en framåt såpass att man måste läsa konstant, men när jag väl läste så njöt jag av varje sida.
Det är också kul att huvudpersoner är 26 år, och inte tonåring som i så många andra böcker jag läser. Jag tycker faktiskt att detta känns lite som en Simona Ahrnstedt bok med övernaturliga inslag, vilket passar mig helt perfekt.
Jag gillade verkligen denna bok, och jag ser fram emot att läsa de andra delarna i serien. Så det är ju en väldig tur för mig att del två, Chanslös, redan står och väntar på mig i bokhyllan.
L L L L